41 MAGNUS ERIKSSON (1319-1363). NORGE. OSLO. Penning

Myntningen under Magnus Erikssons tid som kung, 1319-1363, var omfattande. Initialt slogs i Sverige tvåsidiga penningar, LL grupp XXVI och XXVII, men 1354 övergick man till att prägla penningar i form av brakteater, först LL grupp XXVIII, och sedan XXX. Magnus Eriksson var som bekant erkänd som kung även i Norge och en del mynttyper som av Lagerqvist 1970 betraktades som svenska har av senare forskare kommit att omvärderas. Detta gäller LL grupp XXV, som med säkerhet är norsk, men även grupp XXIX, som i alla fall till största delen har norskt ursprung. Även en del sällsynta präglingar i LL grupp XXVI (nr 5-7) är norska. Vi har – mot bakgrund av den historiska kontexten - trots detta valt att vid katalogiseringen låta detta mynt ingå i avdelningen Sverige. Detta ytterst sällsynta mynt kallades av äldre historiker ”Drottning Margaretas blygdpenning”. Numera är det klarlagt att detta är ett mynt präglat i början av Magnus period som kung, och bokstaven O på frånsidan syftar med största sannolikhet på Oslo. 

B. Hemmingsson, Sverige eller Norge? Två omdiskuterade mynttyper från 1300-talet, i NNÅ 1975/76. B. Hemmingsson, Sveriges äldsta mynträkenskaper, i SNT 2002, nr 2.

K. Jonsson, The early coinage of king Magnus Eriksson in Norway and Sweden..., i NNÅ 2000-2002. B. Larsson: En studie av Magnus Erikssons mynt 1340-55, B-uppsats i arkeologi 1995. 

J. Lindstedt, Sverige eller Norge? C-uppsats i arkeologi 1996.

J. Rundberg, Magnus Erikssons myntning 1319-1340, B-uppsats i arkeologi 2000.