234 KARL XII (1697-1718). STOCKHOLM. Riksdaler 1707

Karl XII:s riksdalrar har alltid varit eftertraktade bland myntsamlarna. Myntningen av denna valör var sparsam, jämfört med mark- och örespräglingen i silver. Riksdalrar slogs nämligen bara under åren 1707, 1713 och 1718. Under det förstnämnda året graverades två uppsättningar stampar med två helt olika kungaporträtt. Under 1707 stod kungen på höjden av sin militära framgång, och han ville framstå som en soldat i fält, utan peruk, en som delade sina mannars strapatser. Flera av de målade porträtten som framställer kungen på detta sätt tillkom under denna tid; det är också den bild av kungen som har levt kvar till våra dagar. Den första riksdalern som slogs, med kungen i peruk, hade dessutom ett porträtt som tittade åt ”fel” håll. Sålunda vändes bilden åt andra hållet, samtidigt som peruken försvann på årets andra typ. Upphovsmannen till perukriksdalerns stampar kan ha varit Carl Gustaf Hartman, medan den ”med eget hår”, som det hette i samtiden, har graverats av Arvid Karlsteen, en mångårig chefsgravör vid Myntet i Stockholm. Han gjorde även stamparna till 1713 års riksdalrar, där det finns två varianter av lejonen som håller riksskölden, smala och breda. Efter ytterligare ett uppehåll slogs riksdalrar strax innan Karl XII blev skjuten vid Fredrikshald i Norge den 30 november 1718. I augusti hade den mycket skicklige mynt- och medaljgravören Johann Carl Hedlinger rekryterats och han lyckades på ett imponerande sätt porträttera kungen – utan att ha sett honom i verkligheten – på årets riksdalrar. Han blev dock kritiserad på två punkter; den ena var att frånsidans lejon hade sina huvuden vända bakåt, i stället för att de blickade in mot skölden, som de framställts på tidigare riksdalrar. Hedlinger bemötte kritiken med att framhålla att lejonen ju skyddade skölden, och då borde blicka utåt mot eventuella fiender. Den andra kritiken var svårare att motargumentera; den rörde det faktum att Hedlinger missförstått hertigdömet Cleves vapen, som var en sköld av silver och därifrån utskjutande åtta liljestänglar av guld. Han förenklade det hela till en stjärna, vilket inte var korrekt. På en senare frånsidesstamp korrigerade Hedlinger detta, men den hann inte användas i någon större omfattning innan ett sändebud anlände till Stockholm med nyheten om kungens död. Riksdalern med det riktiga Clevevapnet tillhör således den svenska myntseriens legendariska rariteter.