174 KARL XI (1660-1697). KENGIS (Norrbotten). 5 öre utan årtal.

En järnmalmsfyndighet lär ha hittats i Junosuando norr om Torneå 1642 och 1644 fick en torneåborgare privilegium att utnyttja fyndigheten. År 1646 blev torneåborgaren Arendt Grape ny innehavare av privilegiet och uppförde samma år en masugn i Junosuando och 1647 grundade han ett bruk med tre stångjärnshammare i Kengis, där Muonio älv mynnar i Torne älv. Hit skickades tackjärnet för vidare bearbetning. Redan år 1652 blev han tvungen att ta med två förmögna bröder, Abraham och Jakob Momma, som år 1669 adlades med namnet Reenstierna. Dessa hade rötter i Aachen, men hade kommit till Sverige på 1640-talet. År 1654 upptäcktes en kopparfyndighet vid Svappavaara. Kengisverket utvidgades och man inrättade ett kopparbruk som 1658 fick bergskollegiets tillstånd att utsmida kopparn till plåtar (ej myntplåtar), bleck och takkoppar. 1674 fick man också privilegium för plåtmyntning. Under 1680-talet försvagades Kengis bruks ekonomiska ställning successivt och 1684 gick bolaget i konkurs. Detta blev slutet för epoken Momma- Reenstierna. Verksamheten fortsatte i annan regi och den sista kopparsmältningen i Svappavaara skedde troligen 1785.

År 1660 skeppades myntpolletter i valörerna 5 och 20 öre från Stockholm till Kengis bruk. Tre år senare började man använda vad som i räkenskaperna kallades 16 öre och liten 20 öre. En tredje omgång kom 1666 med myntpolletter i valörerna 5, 10 och 20 öre. De två pollettyperna i mässing som levererades 1663 har valörerna ”dagsverke 20 öre” respektive ”dagsverke 16 öre” där den förra motsvarar den pollett som i räkenskaperna kallades ”liten 20 öre” eftersom myntpolletten i koppar á 20 öre var större. Nescher förde dessa polletter till ”Kengis och Swapawara bruk” medan Stiernstedt på oklara grunder flyttade dem till Norrköpings mässingsbruk. De är nu återbördade till Kengis bruk. (Carlberg & Thelin 2014)